Hjalmar Eriksson föddes den 25 september 1895 i en gruvarbetarkasern vid Stribergs gruvor i Nora kommun, Örebro län. Han följde i sin fars spår och började som 16 åring som handborrare vid Nybergs gruvfält, fem km norr om Striberg. 1918 gick han med i den då nybildade Striberg-Nybergs LS. När gruvan i Nyberg lades ner hösten 1920 fick han istället anställning vid Nartorps gruvor utanför Söderköping i Östergötlands län. Där blev han kvar till denna gruvas nedläggning i november 1927. Därefter följde en period av arbetslöshet och nödhjälpsarbeten innan han hösten 1928 fick arbete som borrare och lastare under jord vid Grängesbergs exportfält. Där kom han att stanna hela sitt arbetsliv.

Inom Grängesbergs LS var han under sju-åtta år sekreterare och under en period 1941-1942 fungerade han som korresponderande sekreterare inom SAC:s Gruv- och metallindustridepartement - med sitt kontor förlagt till Grängesberg - vars verkställande utskott han tillhörde åren 1937 till 1948. I en intervju i tidningen Vi nr 51-52 1946 berättar Hjalmar att det var genom sekreteraruppdraget inom LS som han började med sitt skrivande, men han organiserade även en studiecirkel i svenska som kom att pågå i fyra år.

Hjalmar Eriksson debuterade som romanförfattare 1946, med Järn och bröd – en bergslagshistoria. Lars Furuland skrev så här om debuten:⁽¹⁾

"Det var den första svenska roman som med verklig sakkunskap gav ingående beskrivningar av gruvarbetet och sökte skildra underjordsarbetarnas slit."

Debuten kom att följas av ytterligare sex romaner, den sista utkom 1972 Lille Hugo - berättelse från gruvorna och skogarna. Den Hugo som fick låna sitt namn till romanen var den legendariske kassören i Grängesbergs LS, Hugo Bölja.

Furuland skriver vidare om författarskapet:

"Bilden av gruvarbetartillvaron som Hjalmar Eriksson förmedlar är anmärkningsvärt mångsidig. skildringarna rymmer även uttryck för arbetsglädje i det tunga jobbet och visar arbetarnas tillfredsställelse när de självständigt kan lösa svåra borrningsproblem. Vi möter en påtaglig stolthet över att man orkar med det tunga jobbet och att de fackliga striderna ändå leder till vissa materiella framsteg."

"Den traditionella romanläsaren överraskas av ett ovanligt romanslut i Arbetets melodi: ett syndikalistiskt färgat tal i fackföreningen för solidaritet, jämlikhet, broderskap och frihet. Avsikten är uppenbarligen att uttrycka arbetarnas självförståelse, deras nyvunna känsla av styrka och klasstillhörighet."

Efter sin pensionering 1960 flyttade Hjalmar Eriksson till Nol utanför Göteborg där han avled 1973.

Skrifter

Framsida	Titel, annan info	Förlag	S.	Info, ladda hem	Externa länkar
	Arbetets melodi : En gruvarbetarroman	Federativs, 1948	423		Libris
Baksida	Arbetets melodi : En gruvarbetarroman Samma utgåva som den från Federativs förutom baksidestexten.	Frihetliga bokgillet, 1948	423		Libris
Baksida	Du trygga folk	Federativs, 1968	297		Libris
Baksida	Folket i Loälvsdalen : historisk roman från Värmlands finnskogar	Tidens, 1960	255		Libris
Baksida	Från intet allt vi vilja bli ... : [Biografi över Gustaf Adolf Hedlund]	Arbetarkultur, 1955	176		Libris
Baksida	Gruvans sång : roman	LT, 1969	187		Libris
Baksida	Järn och bröd : en bergslagshistoria	Kooperativa förbundets, 1946	368		Libris
Baksida	Lille Hugo : berättelser från gruvorna och skogarna	Federativs, 1972	101		Libris

Fotografier

Konferens med SACs gruvarbetarfederation i Grängesbergs folkets hus 3 - 4 juli 1943. Se tidningen Arbetaren den 5 juli 1943.

Grängesberg 1948. Från vänster: Hjalmar Eriksson, Herta Eriksson, John Andersson, Renée Lamberet och Bert Ekengren.

Gruvarbetaren och författaren Hjalmar Eriksson, Grängesberg.

Hjalmar Eriksson, Grängesbergs LS (klischeavdrag).

Hjalmar Eriksson 1960 (fotografiet kommer från innerfliken av omslaget till “Folket i Lövälvsdalen").

Hjalmar Erikssons gravplats och gravsten fotograferad på Karlslunds kyrkogård i Nora den 1 juni 2013. På gravstenen avbildas två korslagda borrsläggor. Inskriptionen anger endast förnamnet Hjalmar och hans födelse- och dödsår, 1895 och 1973.

Noter

¹Alla citat av Lars Furuland i den här texten är hämtade ur: Lars Furuland & Johan Svedjedal: Svensk arbetarlitteratur (2006) sidorna 295-297.