Organisera på jobbet

Förhållandena på jobbet är inte något ödesbestämt, utan den som vill och vågar kan påverka. Vi kan alla göra skillnad. Här följer konkreta tips för dig som vill förändra.

Ställ frågor och lyssna till svaren

Du har ett problem på arbetsplatsen. Var gör du? Om du öppet och oförsonligt börjar ifrågasätta saker och ting ska du inte bli förvånad över hur snabbt ledningen vänder sig mot dig. Det kan vara en risk att uppfattas som en bråkmakare och ett hot mot ledningens ställning. Därför bör du gå diskret till väga när du börjar prata med andra.

Prata med dina arbetskamrater och fråga dem hur de uppfattar förhållandena på arbetsplatsen, speciellt vad de anser om de problem som du själv tycker är angelägna. Lyssna på vad andra har att säga, ta till dig deras åsikter och synsätt. De flesta föreställer sig att en organisatör är en agitator som försöker uppvigla och piska upp stämningen (och det finns tillfällen när en organisatör måste göra just detta), men en bra organisatör är i första hand en som ställer de rätta frågorna och som är bra på att lyssna på andra. Om man lyckas med detta så är det möjligt att uttrycka inte bara sina egna ståndpunkter och känslor, utan även sina arbetskamraters.

Det kommer alltid att finnas personer som intresserar sig mer än andra för de problem vi står inför på arbetsplatsen, och några av dessa personer är dessutom beredda att driva igenom förändringar i praktiken. Denna lilla grupp kan utgöra en första kärna i din "arbetsplatsorganisation". Du kanske kan bjuda de två mest intresserade på lunch eller fika, presentera dem för varandra, och sedan ställa frågan: "Vad tycker ni att vi bör göra?". Om de liksom du vill mer än att bara klaga så är steget inte långt till själva organiseringen.

Kartlägg din arbetsplats

Kunskap är makt. Eller i varje fall en bra början. Ta reda på allt som finns att veta om din arbetsplats och arbetsköpare. Detta är en långsiktig och ständigt fortlöpande process. Börja med din egen avdelning. Företagsledningarna har sedan länge förstått värdet i att identifiera informella arbetsgrupper, naturliga organisatörer i dessa och deras svaga länkar. Faktum är att en central del i ledningarnas utbildning handlar om att utveckla metoder som syftar till att trycka tillbaka arbetarkollektivets positioner.

Det multinationella fraktbolaget United Parcel Service, UPS, har till exempel utvecklat dessa metoder till en sofistikerad konstform. I UPS-ledningens träningsmanual "Charting Spheres of Influence" får ledningen lära sig hur man kartlägger arbetsplatsen för att identifiera de informella arbetsgrupperna, isolera naturliga organisatörer eller anstiftare i dessa grupper, utnyttja de svaga länkarna, och slutligen upplösa grupperna om de inte kan användas i företagets intresse.

Även om inte alla företag har finslipat sina metoder till den grad av Orwellsk konstform som hos UPS, så använder många arbetsköpare – privata som offentliga – liknande metoder. Har frispråkiga arbetare, anstiftare eller organisatörer förflyttats, befordrats uppåt eller utsatts för disciplinära åtgärder? Splittras arbetsgrupper upp och omorganiseras då och då? Har arbetsplatsens utformning ordnats för att försvåra kommunikation mellan arbetarna? Kan ni gå omkring på jobbet? Vem kan det? Vem kan inte? Blir vissa personer offentligt utpekade eller bestraffade av ledningen? Hur påverkar detta stämningen hos de andra arbetskamraterna? Känns det som att ni är ständigt övervakade? Du fattar poängen. Allt detta kan användas för att bryta upp enheten och kommunikationen arbetarna emellan. Men trots alla arbetsköparnas förebyggande åtgärder så gör det dem inte oslagbara, eller våra ansträngningar mindre betydelsefulla. (Trots all utbildning hos ledningen så vann till exempel UPS-arbetarna i USA en landsomfattande strejk i augusti 1997).

De informella arbetsgrupperna som hävstång

Säg att ni har ett viktigt meddelande att kommunicera, men varken tid eller resurser att nå alla era arbetskamrater. Om ni då i alla fall kan nå de naturliga organisatörerna i de informella arbetsgrupperna och får med dem på er sida, kan ni vara så gott som säkra på att alla kommer att få reda på det. När väl organisatörerna har identifierats och visat sig samarbetsvilliga, är det möjligt att utveckla ett nätverk som kan utöva ett avsevärt inflytande på arbetsplatsen.

Informella arbetsgrupper har också den fördelen att särskilda lojalitetsband utvecklas mellan medlemmarna. Ni kan använda dessa lojaliteter för att utforma gemensamma strategier i er strävan att lösa era problem, och dra nytta av folks naturliga fallenhet att ställa upp för dem som står en nära.

Vid sidan om de informella gruppernas organisatörer är det viktigt att även dra in ensamvargarna. Troligtvis grundar sig deras apati och isolering på en personlig upplevelse av maktlöshet och osäkerhet. Om det kollektiva agerandet bland arbetskamraterna blir framgångsrikt kan en ny tryggare stämning etableras som motverkar sådana känslor hos enskilda individer.

Om ni skulle ha en speciellt jobbig person bland er som på allvar hotar sammanhållningen, så var inte rädda för att använda de sociala påtryckningar som arbetsgrupper kan utöva för att hålla den personen på mattan. Detta kan även användas gentemot arbetsledare, speciellt sådana som fått för sig att de är allas kompis.

Maktbalansen

Syftet med denna typ av organisering är att förändra maktbalansen på arbetsplatsen till arbetarnas fördel, genom att till exempel vinna konflikter. Om konflikter förblir individuella problem, eller om de blir fackliga representanters ansvar, så lyfts de ur sitt naturliga sammanhang och den solidaritet som finns i arbetarkollektivet går förlorad. Risken finns att även konflikten förloras.

Om däremot de informella arbetsgrupperna kan användas för att uppvisa en sammanhållning, kan blotta hotet om att arbetsprocessen riskerar att störas vara tillräckligt för att tvinga ledningen till en överenskommelse. Konflikter kan bara vinnas om ledningen fås att förstå att konflikten inte längre enbart rör en individ, utan har blivit en angelägenhet för alla, och att ständiga problem kommer att uppstå tills konflikten är löst.

Grundläggande principer

Följande är en lista på vad framgångsrika organisatörer hävdar är några av de viktigaste principerna att hålla i minnet:

Ifrågasätt auktoriteter. Organiseringen börjar när folk ifrågasätter auktoriteter. Någon ställer sig frågan, "Vad gör de mot oss? Varför gör de det? Är det rätt?". Uppmuntra arbetskamraterna att ställa frågor som, "Vem tar besluten, vilka tvingas att leva med konsekvenserna, och varför ska det vara så?". Folk ska inte acceptera en regel eller ett svar bara för att en auktoritet säger så, oavsett om det är myndigheterna, chefen, facket – eller du. En effektiv organisatör uppmuntrar sina arbetskamrater att tänka självständigt.

Diskutera mellan fyra ögon. Nästan alla erfarna fackliga aktivister håller med om att "Det allra viktigaste med organisering är personliga diskussioner öga mot öga." Flygblad är nödvändiga, möten är viktiga, demonstrationer är fantastiska, men inget av dem kan någonsin ersätta diskussioner arbetskamrater emellan. Ofta räcker det med att helt enkelt lyssna till en arbetskamrat och höra vad hon eller han tycker och tänker, för att få dem på sin sida, eftersom man kanske är den enda som verkligen lyssnar.

Hitta de naturliga organisatörerna. Varje arbetsplats har sina sociala grupperingar av kolleger och vänner. Varje grupp har sina opinionsbildare, sina naturliga organisatörer, sina anstiftare. De är inte alltid de mest högljudda och pratsamma, men de är dem som andra lyssnar på och respekterar. Ni har kommit långt om ni får med er dessa naturliga organisatörer.

Få folk att aktivera sig. Livet är inte ett klassrum och vi lär oss inte främst genom att närvara på möten eller läsa flygblad. De flesta människor utvecklas och förändras genom aktivt deltagande i praktisk verksamhet: "Vill du ha ett flygblad?", "Visar du det för dina vänner?". Om du vill skapa nya organisatörer så se till att få dina arbetskamrater att engagera sig i organiseringen.

Vi är facket! Poängen med organisering är inte bara att få individer att engagera sig, utan att svetsa ihop dem i ett solidariskt kollektiv. Vi vill skapa en grupp som ser sig själv som en helhet: "Kommer ni på mötet?", "Kan vi få hela avdelningen att uppsöka chefen tillsammans?", "Kan vi räkna med alla er på strejkvaktslinjen?".

Aktiviteter ska börja smått och trappa upp. Få folk att involvera sig i verksamhet som med tiden ökar i engagemang och styrka. "Kan ni tänka er att bära en knapp med fackets logga?", "Röstar ni för strejk?", "Vill ni stå strejkvakt?", "Är ni beredda på att bli arresterade?". Vissa fackliga kampanjer har innefattat hundratals människor som kalkylerat med att kanske tvingas gå i fängelse för sin sak. För många av dem började det med en första fråga; "Vill du ha ett flygblad?".

Konfrontera ledningen. Organisering handlar om att förändra maktrelationer, styrkeförhållandet mellan ledningen och arbetarna. En konfrontation med arbetsköparen måste ingå i den upptrappande verksamheten. Om folk inte är beredda på att ta en konflikt med chefen så kommer de inte att vinna.

Vinn små segrar. De flesta rörelser, från små grupper på en arbetsplats till sociala massrörelser, växer sig starka genom små segrar. Segrarna ger oss en övertygelse om att vi verkligen kan flytta fram våra positioner. Vi får fler sympatisörer som inser att det lönar sig att kämpa. Med varje seger får vi större självförtroende som gör det möjligt att vinna ännu större segrar.

Var förberedd på motgångar. Ingenting flyter på obehindrat i livet, och organisering är inget undantag. Om det inte lyckas vid första försöket, ha tålamod. Förutsättningarna förändras alltid med tiden, folk kommer och går. Kanske kommer dina arbetskamrater att vara mer intresserade om några månader. Förr eller senare så kommer arbetsköparen att göra någonting som underlättar det hela.

Glöm inte världen utanför. Konflikter mellan arbetare och arbetsköpare har stark påverkan på andra arbetares självförtroende, på deras egen förmåga att agera och ta upp kampen. Det ligger i vårt intresse att skapa länkar och stödnätverk med arbetare på andra arbetsplatser. Sammanhållning ger styrka som ökar vår förmåga att vinna mer kontroll över våra liv.

Skapa er egen publicitet. Detta är det klart bästa sättet att sprida ert budskap på, men glöm inte att involvera era arbetskamrater även i detta.

Ha humor. Var inte gravallvarlig i allt ni gör. Organisering kan och skall vara kul. Använd fantasin: tecknade serier, sånger, skämt och berättelser. Försök att inte bara sprida budskapet om den hårda verkligheten, utan även om er strävan och längtan.

Organisering är allting. Organisation behöver inte vara över-formaliserad eller byråkratisk, men den måste finnas. En telefon- eller mailinglista kanske är den enda organisation ni behöver, men om det är vad ni behöver så måste ni också se till att verkligen skaffa fram dem.

Organisera er inte ensamma. Genom fackföreningen kan ni komma i kontakt med andra arbetare som mer än gärna stödjer er. Facket kan även erbjuda en hel del resurser som kan vara av vital betydelse i en organiseringskampanj, oavsett hur liten den än är. Tillsammans kan vi göra det som vi inte kan göra ensamma.