Introduktion till Facklig aktion

Från arbetarrörelsens början har strejken varit arbetarnas naturliga vapen mot arbetsköparna.

1. Ända sedan arbetarrörelsens början har strejken varit arbetarnas naturliga vapen mot arbetsköparna. När arbetsköparna systematiskt organiserade sig i början på 1900-talet förändrades förutsättningarna väsentligt och arbetarna tvingades fundera ut nya medel och kampmetoder, och då kom kampen inom arbetsplatsen i förgrunden. Kampen inom arbetsplatsen har i modern tid även kallats för insidesstrategin.

2. Sedan 1928 har arbetarnas rätt att ta till stridsåtgärder kringskurits i ett samarbete mellan arbetsköparna, staten och de reformistiska facken. Det började med Kollektivavtalslagen och Arbetsdomstolens tillkomst 1928, och sedan dess har varje förändring av lagen inneburit ytterligare inskränkningar av vår rätt att ta till stridsåtgärder. Som syndikalister försöker vi alltid hitta sätt att kringgå dessa begränsningar och uppfinner ständigt nya kampmetoder.

3. Att föra kampen inom arbetsplatsen, även kallat insidesstrategin, innebär att man med olika medel orsakar arbetsköparen ekonomisk skada på avlönad arbetstid. Poängen är att konflikten ska kosta arbetsköparen, samtidigt som kostnaden för arbetarna och våra organisationer blir minimal. Kampmetoderna i insidesstrategin är bl.a. att sänka arbetstakten genom att arbeta efter regelboken (följa alla regler slaviskt), överdrivet väl utfört arbete eller ren och skär maskning. Alla metoder som orsakar ekonomiska kostnader för arbetsköparen och som man gemensamt kommit överens om är användbara.

4. För att vi ska kunna föra våra strider med framgång är det nödvändigt att undersöka motståndarens ställning, så att vi har insikt i allt som inverkar på arbetsköparens motståndskraft mot våra fackliga aktioner, samt att vi anpassar vår fackliga taktik efter dessa underrättelser.

5. Lönesättningen är ett av arbetsköparnas främsta vapen mot oss, som verkar upplösande på solidariteten och strider mot våra socialistiska principer, därför bör vi genom statistik och registerkontroll över löneförhållanden och arbetsvillkor, skaffa oss betingelser för utjämning och sträva mot jämlikhet.

6. Det finns inget universellt kampmedel, som är absolut segerbringande i striden vid varje tillfälle, varken en spontant snabbt iscensatt strejk, en blockad, en bojkott, insidesstrategin eller en längre välplanerad strejk. Förutsättningarna är olika vid varje enskilt stridstillfälle och man bör noggrant överväga vilket kampmedel som är de lämpligaste vid varje enskilt tillfälle.

7. I de fall då strejk är oundvikligt eller lämpligt, bör den noggrant planläggas. Att hasta fram en strejk är att be om att förlora den. Förberedelserna bör pågå under mycket lång tid, ända upp till ett år, då man under nedräkningen ständigt försöker öka pressen och få alla andra som är berörda att ta ställning för vår sak. En välorganiserad strid vinns redan innan strejken bryter ut.

8. Då sympatistrejk (solidaritetsstrejk) tillgripes, bör de arbetare som gå till aktion resa självständiga krav. Detta stärker vår sammanhållning och gör att vi har ett eget intresse i striden.

9. För att inte förbruka våra egna begränsade stridsfonder ligger det i vårt intresse att så få arbetsdagar som möjligt förloras under striden, samtidigt som vi vill orsaka maximal skada på arbetsköparen. När man utarbetar stridsplanen bör man tänka på detta. En metod är s.k. schackstrejker då vi går ut i flera korta och återkommande strejker, samt tar ut olika delar av arbetsstyrkan vid varje tillfälle. Förutom att ta ut nyckelpersoner kan t.ex. olika avdelningar turas om att strejka en halvdag per avdelning och vecka. Man kan även låta strejken gå upp och ned i intensitet vecka för vecka och därigenom bygga en stridsplan för flera veckors lågintensiv konflikt, kombinerat med övertidsblockad, insidesstrategin m.m. som samtidigt inte kostar så många förlorade arbetsdagar.

10. Lockout och strejkbryteri är arbetsköparnas vapen mot den öppna strejken. Mot lockouten sätter vi in insidesstrategin och mot strejkbryteriet tar vi ut våra arbetsredskap i solidaritetsstrejk med hjälp av sabotage.

11. Strejken bör inte göras till något månadslångt svältkrig, ofta är sådana strider dömda att förloras. Återtåget till arbetet bör organiseras på ett fördelaktigt sätt, om man ser att vi inte kan vinna något med den öppna strejken. Man ska inte ge upp kampen ifall strejken misslyckas, utan fortsätta kampen inne på arbetsplatsen med insidesstrategin (se punkt 1 och 3).

12. Som organ för ständig kamp, dels för förbättrande av arbetsvillkoren, dels för vinnandet av ökad kontroll över företagen bör registerkommittéer upprättas. Dessas uppgift skall vara att insamla lönestatistik, att överta fördelningen av arbetet, att fastställa arbetslönerna och slutligen att utveckla sig till de organ genom vilka arbetarna själva övertar ledningen av produktionen och varuutbytet.

Läs mer:
Fackliga stridsmetoder