Politisk strejk

Politisk strejk innebär att man strejkar mot ett politiskt beslut, inte mot sin egen arbetsgivare.

Det kan vara emot ett inhemskt politiskt beslut eller mot ett beslut i ett annat land eller mot ett EU-beslut. Politisk strejk är en kortvarig men kraftfull demonstrations åtgärd. Förutom att lägga ned arbetet under några timmar eller ett dygn, brukar man kombinera det med att samlas till en demonstration.   

Den längsta politiska strejken i Sverige genomfördes på 70-talet, varade i en vecka och kallades för "Chile-strejken". På senare år har Hamnarbetarförbundet gått ut i politisk strejk flera gånger mot EUs hamndirektiv tillsammans med hamnarbetarfack i hela Europa, även Transportarbetarförbundet inom LO deltog i en sådan strejk för något år sedan.

SACs transportarbetare i Stockholmsregionen deltog i en europeisk politisk strejk den 18 mars 2003 mot privatiseringen av kollektivtrafiken, som omfattade fackföreningar i fem länder.

LO som helhet har aldrig gått ut i politisk strejk, däremot gick tusentals LO-medlemmar ut i vild politisk strejk i början på 80-talet. TCO som helhet har aldrig strejkat och flera av TCOs förbund har heller aldrig gått ut i strejk, varken politisk eller vanlig strejk.

 I många länder används politisk strejk betydligt oftare och i större omfattning än i Sverige. I juni 2002 gick den samlade fackföreningsrörelsen i Spanien ut i politisk strejk, de stannade landet under ett helt dygn. Skälet var att den borgerliga regeringen försökte slakta den spanska arbetslöshetsersättningen.
 Den spanska regeringen proklamerade samma kväll att strejken varit misslyckad, men en vecka senare tvingades den ansvarige ministern avgå och hela förslaget drogs tillbaka. Den spanska högerregeringen förlorade nästa val utan att ha lyckats slakta arbetslöshetsersättningen.
 

 I Sverige finns ingen lagstiftning runt politiska strejker. Det fanns ett lagförslag i förarbetet till MBL, men det gick aldrig igenom. Den enda lagtext som finns om politiska strejker är att det i LOA (Lagen om offentlig anställning) slås fast att de som är direkt anställda av stat, kommun eller landsting inte får delta i politiska strejker.
 Det finns flera domar i Arbetsdomstolen (AD) runt politiska strejker, dessa skapar en sorts praxis som utgör rättsläget. Den senaste domen nummer 8/2003 fastslog att en politisk strejk i 24-timmar var helt laglig, då arbetsgivarna försökte få AD att förbjuda strejken på grund av dess längd.
 

Varför vill inte LO använda sig av politisk strejk?

LO har aldrig gått ut i en politisk strejk och är fast i ett gammalt samförståndstänkande. Regeringen och Svenskt Näringsliv är inte intresserade av samförstånd, de har förklarat krig mot arbetarrörelsen. LO saknar också rutin och erfarenhet. Hur många på LOs centrala kansli har erfarenhet av att organisera strejker? För att LO skulle våga ta steget skulle det krävas att många fler fackklubbar, avdelningar och hela LO-förbund krävde politisk strejk.

1992 var trycket och kravet på politisk strejk mycket mer omfattande inom LO än vad det är idag - men LO sa ändå nej till politisk strejk, fast att tre LO-förbund den gången ställde sig bakom kravet.

Inför EU-toppmötet 2001 chockerade LO sina fackliga kamrater inom Europafacket genom att inte anordna någon facklig demonstration vid EU-toppmötet som var bruklig tradition i övriga Europa. LOs ordförande Wanja Lundby-Wedin sa den gången att det inte låg i LOs tradition att demonstrera. Europafacket förstod ingenting. Vi får väl se det som en framgång att LO åtminstone tänker kraftsamla runt demonstrationer den 14 december på flera orter i landet.

När det kommer till LOs argument att man inte får ta till politisk strejk mot en regering, så är det svepargument för att förklara varför LO inte använder sig av den politiska strejken. Ska man ta detta på allvar så får man väl inte heller demonstrera mot regeringen den 14 december? Och det finns ett speciellt namn på länder där man inte får strejka eller demonstrera mot regimen. I en demokrati hör sådana argument inte hemma.