SAC:s principförklaring

Antaget av SAC:s 29:e kongress 2009

  1. Världens arbetare exploateras i det kapitalistiska profitdrivna produktionssystemet. Under kapitalismen har ett fåtal monopoliserat produktionsmedlen. De har därför samhällsmakt att tillägna sig alla rikedomar som skapas. Samtidigt tvingas vi, den överväldigande majoriteten, att arbeta utan makt över verksamheten och mot en lön som inte motsvarar värdet av det vi producerar. Där kapitalismen tillåts härja fritt följer våld och förstörelse i dess spår, liksom en hänsynslös exploatering av naturresurser som hotar människors miljö och livsvillkor världen över. Ur dessa förhållanden uppstår klasskampen, i vilken arbetarna endast kan lita till sina egna handlingar.
  2. Syndikalismen är i första hand inte en ideologi utan en kamptradition bland arbetare. Vi drivs av vår längtan efter frihet och socialism. Vi när en dröm om att en dag få göra slut på löneslaveriet. Genom att bygga upp industriella arbetarorganisationer, med arbetsplatsen som utgångspunkt, kan vi mildra effekterna av kapitalets exploatering och statens tvång, för att tillslut övervinna detta omänskliga ekonomiska och politiska system som ger allt livets goda åt exploatörerna.
  3. Trots att arbetarklassen idag, liksom tidigare i historien, är skiktad och splittrad på många sätt, till exempel genom bransch, yrke, legal status, kön, etnicitet, ålder, löneform, anställningsform, och anställningsgrad, menar SAC att alla arbetare har grundläggande gemensamma intressen. Därför består SAC av Lokala Samorganisationer (LS) som organiserar alla arbetare oavsett branschtillhörighet. Då alla arbetare har gemensamma intressen behövs också en organisation som samlar alla arbetare. Genom vår organisation motverkar vi splittringen inom arbetarklassen och ökar vår gemensamma slagkraft. Om vi arbetare ska kunna hålla samman krävs att vi kan agera solidariskt. SAC uppfattar solidaritet som gemensam kamp för gemensamma intressen.
  4. Exploateringen av arbetarklassen tar sig olika uttryck beroende på var i den samhälleliga hierarkin arbetet eller arbetarna befinner sig. Hårt exploaterade arbetargrupper utnyttjas för att sänka standarden för mer etablerade arbetargrupper och migranter och arbetslösa utnyttjas som lönenedpressare. Kvinnors arbete värderas ofta lägre än mäns. Detta påverkar arbetares inbördes relationer på arbetsplatserna och skapar spänningar inom arbetarklassen. Hårt exploaterade gruppers intressen ska ges avgörande inflytande i kampen. Inga former av diskriminering eller underordning kan tolereras. SAC är en feministisk och antirasistisk organisation.
  5. Inom SAC tror vi reservationslöst på arbetarklassens, det vill säga vår egen, kraft och kompetens. Vi behöver inte maktens välsignelse för att ge legitimitet åt vår kamp eller rättfärdiga vår existens. Vi vet att varken frihetlig socialism eller organisering kan vara möjligt om vi inte tror på vår egen förmåga. SAC menar att arbetarna måste organisera sig fritt från alla yttre intressen så som de uttrycks av stats- och arbetsköparmakten. SAC är en antiauktoritär organisation och ser den direkta aktionen som medlet för att förändra samhället och våra levnads- och arbetsvillkor.
  6. Vår slagkraft grundar sig i vårt sätt att organisera oss. För att en fackförening ska uppnå maximal slagkraft måste den stå fri från alla intressen utanför medlemmarna. För att uppnå maximal slagkraft måste fackföreningen organiseras federalistiskt, vilket innebär självbestämmande i egna angelägenheter och samarbete i gemensamma frågor. Centralism, ombudsmannabyråkrati och andra auktoritära organisationsformer försvagar fackföreningarna. Vår inre styrka härrör ur den princip att de som berörs av ett beslut också ska vara de som har fattat det, samt att alla valda ombud är direkt avsättbara. För att undvika splittring på arbetsplatsen, och mellan yrkesgrupper på arbetsmarknaden, måste en slagkraftig fackförening vara branschorganiserad. Yrkesorganiserade fackföreningar är en anakronism. En slagkraftig fackförening måste dessutom välja att kämpa. En slagkraftig fackförening måste också vilja vinna sina strider.
  7. I produktionen av varor och tjänster har arbetarna den makten som krävs för att förändra samhället. Arbetarklassens samhällsmakt finns latent i produktionsprocessen. Därför är arbetsplatsen vår främsta arena för organisering. Arbetsmarknaden som utgör en ram för arbetsplatsens kamp, måste också vara en kamparena.
  8. Vi arbetare har inget fosterland, våra livsvillkor är sammanflätade med systrars och bröders över hela världen. Global solidaritet är en förutsättning för arbetarklassens befrielse. SAC motsätter sig allt det våld som statliga och överstaliga institutioner samt paramilitära grupper utövar för att upprätthålla kapitalets världsordning. SAC anser att arbetare alltid har rätt att försvara sig mot sådant våld.
  9. SAC:s mål är den frihetliga socialismen: ett samhälle som inte längre är splittrat i härskande och behärskade klasser; ett samhälle som inte längre består av exploatörer och exploaterade; ett samhälle befriat från statlig tvångsmakt. I den frihetliga socialismen styr samhällets behov produktionens inriktning, vilket ger arbetet mening. De arbetande styr produktionens organisering, vilket ger arbetet innehåll.
  10. Vi har en stor uppgift framför oss. Men vi vet att vi kan organisera och vinna segrar. Vi kämpar av egen kraft, vi strider där vi lever våra liv, så enkelt och så självklart är det. Bara så kan det självansvar utvecklas som är den fria socialismens förutsättning

Antagen av SAC:s 29:e kongress 2009