Casparsson, Ragnar 1893-1978
Tidningen Arbetarens första redaktionssekreterare 1922-28.
Ragnar Casparsson - född 10/2 1893 i Avesta - var son till en bruksarbetare. I tonåren blev han 1907-11 först valsverksarbetare vid Avesta järnverk. Han gick 1909 med i ortens ungsocialistiska klubb och 1911 också i SAC. Under några år från 1911 sökte han sin utkomst varhelst han kunde få den: i jordbruk, vid tegelbruk i Mälardalen, på en knivfabrik i Eskilstuna bl.a.
Ragnar Casparsson
Födelsenamn: Karl Ragnar Casparsson
Född: 10/2 1893
Död: 26/12 1978
Föräldrar: K-G Casparsson (f. ? d. före 1900?) Vilhelmina Bernhardina, född Blomqvist, gift Andersson (f. 1873 d. 1948)
Styvfar: Anders Gustaf Andersson (f. 1854 d. 1912)
Halvsyskon (moderns barn): Augusta Wilhemina, gift Pettersson (f. 1895 d. 1986) Kristina Elfrida, gift Gustafsson (f. 1897 d. 1959) Dagny Johanna Maria, gift Lundin (f. 1898 d. 1962) Gustaf Emil Göte (f. 1900 d. 1922) Elvy Eugenia, gift Göthberg (f. 1908 d. 1985)
Civilstånd: sambo 1916-1925 Hilda Lovisa Larsson(1) (f. 1888 d. 1925) gift 1926-1971 Inga Sofia Berglund (f. 1890 d. 1971)
Barn: Ove Elliot Larsson, senare Casparsson (f. 1916 d. 1968)
Begravd: Avesta kyrka
Tidigt började han medarbeta i Brand, Nya Folkviljan och Syndikalisten, i Brand var han tidvis vikarierande redaktör. Sin första fasta anställning som tidningsman hade han under ett år 1919-20 då han var facklig redaktör vid Folkets Dagblad Politiken. Den utgavs av Sveriges socialdemokratiska vänsterparti (från 1921 Sveriges kommunistiska parti), till vilket Casparsson dock aldrig var ansluten.
Förutom att han frilansade som journalist hände det att han verkade som agitator. Hans första utlandsresa gick 1921 till Tyskland där han bl.a. representerade SAC vid en internationell sammankomst i Berlin i december detta år.
När SAC:s dagliga tidning Arbetaren startades 1922 anställdes han som dennas redaktionssekreterare. Frans Severin, tidigare chefredaktör för Arbetarens föregångare Syndikalisten, blev Arbetarens chefredaktör och Albert Jensen utrikesredaktör.
Severins och Casparssons pragmatiska syndikalism präglade tidningen under deras tid i redaktionsledningen men kontrasterade mot den inriktning som Jensen stod för och som var av mer orubblig art. I november 1924 valde Jensen att säga upp sig. Det skedde i samband med en strid mellan Casparsson och Jensens maka Elise Ottesen-Jensen om innehållet i den av henne redigerade kvinnosidan. Också Elise Ottesen-Jensen avgick.
Mot slutet av 1928 lämnade både Severin och Casparsson den syndikalistiska rörelsen och gick till socialdemokratin. Casparsson knöts till Social-Demokraten där han blev facklig redaktör 1929-33.
1933-51 var Ragnar Casparsson pressombudsman i LO. Han tillträdde 1951 posten som chefredaktör för Afton-Tidningen i vars styrelse han från tidningens start 1942 hade varit ordförande. Följande år, 1952, utnämndes han till landshövding i Västmanlands län och var kvar som sådan till 1960 då han gick i pension.
Som skönlitterär författare har han framträtt med novellsamlingen Öde vidder (1920) samt romanerna Adelberga bruk (1923 och i nya upplagor, orten där handlingen utspelas har tydliga drag av Avesta) och Lapplandsexpressen (1969). Han har skrivit sina memoarer i tre delar (1961, 1962, 1963) och han har därutöver gjort en betydelsefull insats som fackföreningshistoriker.
Ragnar Casparsson dog 26/12 1978.
Skrifter
Framsida | Titel, annan info | Förlag | S. | Info, ladda hem | Externa länkar |
![]() |
Adelberga bruk Även utgiven 1941, 1942, 1963 |
Axel Holmströms, 1923 | 210 | Libris | |
![]() |
Syndikalism eller reformism? | SAC:s, 1921 | 64 | Libris | |
Vårt fattiga liv Memoarer del 1 Även utgiven 1962, 1963, 1970 |
Tidens, 1961 | 339 | Libris |
Ett urval av hans böcker och artiklar finns i hans bibliografi.
Ragnar har ett omfattande personarkiv på ARAB.
Fotografier
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Affischer
|
Fotnot
(1)I Vårt fattiga Liv skriver Ragnar; "Hon dog ung i en sjukdom, som vetenskapen ännu icke är i stånd att möta med verksamma medel." Enligt Bromma församlings dödbok avled hon av bröstcancer.