Soma angår oss

Minst 282 gruvarbetare har dött i explosionen i kolgruvan i Soma, Turkiet."Det är smärtsamt tydligt hur långt försämringarna av arbetares villkor har gått, även i Europa", skriver SAC:s generalsekreterare Liv Marend.

I en intervju från mars skryter Somas ägare om hur han sänkt produktionskostnaden för ett ton kol från 145 till 24 dollar sedan han tog över gruvan på entreprenad 2004. Redan där förstår vi vad som gått fel.

Bolaget har hyrt in arbetare via bemanningsföretag, som tar ansvar för deras hälsa och löner. En arbetares liv är billigare än kol.

Händelserna i Soma liknar snarare ett massmord än en arbetsplatsolycka.
De 282 döda var pappor, bröder, män, vänner och kamrater. Minst en av de döda var bara 15 år gammal.

Olyckan i Soma är ingenting som har hänt någon annanstans, långt bort, som inte berör oss. Det är våra bröder som blivit dödade av ett vanvettigt, våldsamt ekonomiskt system.

Det är samma ekonomiska system som suger ut vinst ur stressade hemtjänstarbetare och vanvårdade åldringar, som dränker inhyrda stålverksarbetare i tjära och tvingar byggnadsarbetare att strunta i säkerheten och ta farliga genvägar.
Som dagligen tvingar oss att sätta chefernas vinstintresse framför vad våra kroppar och psyken klarar av. Ett system som inte bara äventyrar vår hälsa och våra liv- ett system som just gjort fler än 500 barn faderlösa i Soma.

Det handlar om oss. Våra rättigheter och vårt skydd när vi arbetar, är ingenting som politiker och chefer gett oss- det är resultat av hundra års kompromisslös facklig kamp och arbetsplatsorganisering.
De senaste decenniernas har inneburit konstanta attacker på oss som arbetar och våra rättigheter.
Osäkra anställningar och inhyrd arbetskraft är vardag för många. Vi måste organisera oss och tar strid för våra rättigheter, annars kommer vi att se fler allvarliga olyckor inom en snar framtid.

Fack som kompromissar med vad som är vår uppgift- att kämpa för alla arbetares rättigheter, för att flytta fram vår klass positioner, världen över- för att bygga ett mänskligare samhälle utan vinstintresse- har blivit en del av problemet.

Förutsättningen för att vi ska kunna vända utvecklingen är stridbara fackföreningar med internationell solidaritet som praktik, som vägrar att gå med på försämrad anställningstrygghet och arbetsmiljö för att “rädda jobben”. Det är nog nu.

Den fruktansvärda olyckan i Soma är något vi trodde hörde historien till. Det är smärtsamt tydligt hur långt försämringarna av arbetares villkor har gått, även i Europa.
Vi måste organisera oss, över gränserna, och sluta kompromissa.

Vi kommer aldrig glömma, vi kommer aldrig förlåta.
282 mördade arbetare i Soma- svart är vår sorg, röd är vår vrede.

/ Liv Marend, generalsekreterare SAC