Så ökar vi kvinnors inflytande

1998 blev SAC en feministisk fackförening och kvinnor valdes till flera av funktionärsposterna. Det var ett resultat av ett hårt decennielångt arbete bland kvinnor runt om i LS och det fanns även en aktiv central kvinnokommitté. En ny kvinnokommitté är på gång och 2014 är ett år som definitivt kommer bjuda på ökad kvinnoorganisering inom SAC.

I senaste numret av medlemstidningen Syndikalisten berättar kvinnor som är med i LS om hur de arbetat för att öka sitt inflytande på jobbet och i facket. Mer om SAC:s kvinnokommitté hittar du här: Första mötet för SAC:s kvinnokommitté

Sara, 35, Handel och service
”På mitt jobb träffas alla kvinnor en gång i månaden hemma hos någon, och snackar om hur vi har det på jobbet. Det är kvinnor som är med i olika fack och oorganiserade. Vi brukar snacka om vad vi vill ändra på, och hur vi kan stödja varandra. Alla tycker att det är mycket lättare när vi möts, än på möten där männen på arbetsplatsen är med. Det är ett klimat där det är tryggt att ta upp t ex sextrakasserier och annat. Det har blivit ett bra sätt att snacka ihop oss, för att sedan lyfta frågorna i fackliga sammanhang och i vardagen på jobbet”

Karin, 42, Utbildning
”När det var dags för lönerevision krävde vi i sektionen att få en gemensam pott att fördela. Vi hade också gjort en egen lönekartläggning där vi kunde visa att särskilt flera av mammorna halkat efter i lönesättningen. Det är inte den vanliga potten som ska användas till att justera ojämlika löner, utan andra pengar. På grund av att vi var hopsnackade,  hade gjort ett grymt underlag hade cheferna inte mycket att sätta emot. Vi fick bättre löneförhöjning än de andra facken, och dessutom pengar att fördela bland dem vi kunde visa på att de blivit diskriminerade. ”

Amina, 27, Social och vård
”Jag och en kompis var de första kvinnorna som blev aktiva i syndikatet, innan hade det bara varit män. Då var det en intern och grabbig stämning.  På mötena var det som att folk snackade för att visa för varandra hur smarta och bra de var, inte ett samtal där allas tankar och idéer värderades lika. Vi snackade om vad vi kunde göra åt det, och försökte backa varandra så gott det gick-lyfta varandras förslag, bekräfta varandra när vi sa saker osv. I början var det som att de låtsades som att de inget hört. Efter ett tag märkte vi att det var ett par av männen som inte heller verkade tycka att mötena fungerade särskilt bra. Vi tog en fika med en av dem, och han blev jätteglad för att vi tog upp det! Sedan blev vi några fler som jobbade för att mötena skulle bli bra för alla. Mer inkluderande, att alla skulle få komma till tals. Det slutade med att vi satte oss i Syndikatets styrelse. En av de första grejerna vi gjorde, var att ta fram en arbetsordning som hade som mål att göra alla delaktiga. Det har funkat riktigt bra faktiskt, även om en del av männen som varit aktiva muttrat om att vi är flummiga. Men att alla ska vara delaktiga är inte flummigt, det är demokratiskt!”