Påtalade allvarliga säkerhetsbrister – och blev av med jobbet. Lisen Brunberg får SAC:s Civilkuragepris

Lisen Brunberg kommer aldrig glömma den där höstkvällen i slutet av oktober förra året. Det var hennes sista arbetspass som provanställd hos Attendo på ett nyöppnat LSS-boende i Partille. Lisen var omtyckt på boendet, både av personalen och de boende; personalen hade exempelvis utsett henne till ansvarigt skyddsombud. Med bara 45 minuter kvar på sitt sista pass som provanställd fick Lisen sparken av verksamhetschefen Christer Björkman.

Med största sannolikhet avskedades Lisen för att hon tagit sitt uppdrag som skyddsombud på allvar. Veckorna innan hennes anställning avslutades hade det regionala skyddsombudet Sara Wingård reagerat på Lisen Brunbergs indicierapporter från boendet och infört skyddsstopp mot att jobba ensam. Enligt Kommunal togs beslutet på grund av att ensamarbete helt enkelt var för farligt för personalen. Tidigare samma år hade en ung kvinna dödats när hon jobbade ensam på ett annat privat boende i samma län.
Ju mer man granskar den uppkomna situationen desto tydligare blir det varför skyddsstoppet mot ensamarbete krävdes. Det privata LSS-boendet var nystartat och i princip all personal hade provanställningar. En av två tjänster hade dragits in på morgonen och kvällen, av besparingsskäl. Samtidigt som arbetsmiljön försämrades för personalen, satte Attendo även in besparingar på övrig verksamhet, inklusive livsmedel till de boende.

Till slut skedde en mycket allvarlig händelse på LSS-boendet, men istället för att sätta in extra personal valde det vinstdrivande företaget att ”lösa problemet” genom att hänvisa personalen till att göra riskbedömningar och köpa ett nytt lås till knivlådan. Det var otillräckligt, enligt Kommunal som också agerade på Lisen Brunbergs indicierapporter.

Valde det rätta framför egennyttan

Det står utom rimligt tvivel att Lisen befann sig i en prekär situation. Samtidigt som hon hade fått arbetskamraternas förtroende som skyddsombud befann hon sig i slutet av sin provanställning. Lägg till detta en hård arbetsköpare från ett vinstdrivande miljardföretag och det blir lättare att förstå vad Lisen Brunberg gick igenom.
Trots att hon riskerade sin anställning - och därigenom en stor del av sin ekonomiska trygghet - valde Lisen att göra det som krävdes för hennes och arbetskamraternas skull.
Det hade varit enkelt för henne att blunda för problemen. Egentligen hade hon kunnat vara egoistisk och hållit tyst om missförhållandena ett par månader. Då hade hon kanske haft fast anställning idag. Men istället valde hon att göra det rätta – och det är just därför SAC:s Centralkommitté anser att hon är en värdig mottagare av Civilkurage-priset 2017. Lisen är en vardagshjältinna som valde det rätta framför egennyttan.

Lisen liten

Gick till facket med problemen

– Det var många händelser som gjorde att vi alla samlades en kväll på jobbet -  förutom ledningen - och ställde frågan: ”vad behöver vi för att känna oss trygga på det här stället”. Första kravet var att vi skulle få larm så vi kunde larma ut till våra kollegor. Det här tog vi upp med företaget, och då säger vår chef att det kommer aldrig bli något larm på det här jobbet eftersom vi skulle jobba med riskbedömningar - som vi aldrig hade gjort på det stället, säger Lisen Brunberg hemma i sitt kök utanför Angered i Göteborg.
Efter att företaget sagt nej till larm och visat att de struntade i personalens arbetsmiljö vände Lisen Brunberg sig till facket.
– Då gick vi till facket och berättade hur företaget behandlade oss och att vi inte vill jobba utan larm.
Facket reagerade på vad personalstyrkan fick genomgå och införde ett skyddsstopp mot att jobba ensam på nätterna. Efter det dröjde det bara några veckor innan företaget gjorde sig av med skyddsombudet - det vill säga Lisen.
När Lisen beskriver känslan av att ta emot beskedet 45 minuter innan arbetspassets slut - hennes sista dag som provanställd - ser hon märkbart tagen ut. Hon säger själv att hon ryser när hon tänker på det.
­
– Jag blev helt tom. Helt tom blev jag, och jag brukar aldrig känna ilska, men det gjorde jag.
Det var nog bara för att det var chefen som kom och berättade det. Han hade berömt mig så mycket under tidens gång, sa att jag gjorde ett bra jobb men det var tills vi kom med det här med facket, skydd och allting. När han då kommer 45 minuter innan, och jag var själv inte beredd på att det var sista dagen, då… jag blev så arg. Först tom och sen jättearg. Det sitter fortfarande i när jag tänker på det.
Enligt Lisen fanns det ingen anledning att tro att hon inte skulle få fortsätta jobba för företaget. Tiden innan uppsägningen beskriver hon som positiv. Två veckor innan hon fick beskedet hade hon och Christer Björkman haft möte tillsammans med gruppchefen, något varsel eller någon föraning om hennes kommande uppsägning gavs inte under mötet.

– En person som har berömt mig när vi har suttit i möten, mött föräldrar och allt sådant där - så jag trodde inte det var sant, säger hon om chefens agerande. Lite senare säger Lisen att Attendo-chefens agerande har lämnat ett ärr i själen.

– Man gör inte så.

Många människor hade hellre tänkt på sig själva, lagt rollen som skyddsombud åt sidan och säkrat sin egen anställning genom att blunda för brister. Några sådana tankar fanns inte hos Lisen Brunberg.

– Nej, det fanns inte en tanke på det, för jag ser det som så att det är ju inte bara jag som har problem, det är vi som grupp som har problem. Det spelar ingen roll om det hade varit en jobbarkompis som hade haft problem med någonting, jag hade ju tagit upp det ändå för att komma vidare. Men chefen ser ju det som att det var jag.

Hur var tiden för dig efter att provanställningen avslutades?
– Jag tänkte inte så mycket på facket och så, utan jag tänkte mest att jag inte duger som människa. Jag kände att jag aldrig skulle jobba med människor igen. Jag ville sätta mig i ett hörn på posten och klistra frimärken, så kände jag det.

Vad har du för råd till andra som är provanställda skyddsombud?
– Kämpa. Rättvisan segrar till slut. Jag tror inte att detta stället kommer överleva så länge till. Antingen genom att det kommer in nya chefer och styr upp Attendo på Kvarnljusvägen i Partille, eller genom att det går över till kommunal regi, då har jag vunnit min kamp. Men innan dess har jag inte gjort det.

Hur ser du på Civilkuragepriset, känns det som en upprättelse?
– Ja det gör det. Jag har varit fruktansvärt ledsen över det här. Boendet som sådant var helt underbart, säger hon och nämner framförallt brukarna.
– Man får ju ändå en kontakt på något sätt och sen bara avbryts den. Det är hemskt. Det är ändå ett ställe där jag tänkt att ”här ska jag vara i några år”, och så blir det inte så. När jag fick det här beskedet om priset… jag växte väldigt, väldig mycket. Nu är jag stolt för att jag stod upp för mina jobbarkompisar.

Christer Björkman har sökts för en kommentar.

Kim Fredriksson
Frilansjournalist 

Presskontakt:
Fanny Hökby, informationsorganisatör SAC
08-522 45 630