Medbestämmandet stärker pedagogiken

Då och då får Eva och Anders frågan: Är det här fritidset där alla är syndikalister? På Eriksdalsvillan i Stockholm har personalen varit med i SAC sedan 1985. Förutom basfackliga frågor använder de sin driftsektion till att utveckla verksamheten.

Det började med en vild strejk. År 1985 var det hot om nedskärningar i skolan och mellanstadiebarnen skulle inte längre få gå på fritids. Anders de Vries är fritidspedagog och var med och strejkade.
– Vi fick inte något vidare stöd från Lärarförbundet så vi gick med i SAC istället. Sedan dess har personalgruppen på fritidshemmet Eriksdalsvillan i Stockholm varit medlemmar. Det är ett sammansvetsat gäng som ansvarar för 114 barn. De flesta här har jobbat ihop i mer än tjugo år.

Förutom basfackliga frågor har pedagogerna använt sin driftsektion som ett sätt att utveckla verksamheten. När de vill diskutera sina idéer kallar de skolledningen till MBL-förhandling istället för att gå genom de stora samverkansmötena.
– Det tycker både vi och ledningen är positivt. Vi upplever att vi lättare får gehör för de frågor som rör just oss, arbetet här, när vi kan sitta ner direkt med de som fattar besluten, säger Eva Burreau, som också jobbar på Villan. På utomfackliga möten träffas personal från andra fritids och från skolan och parallellt med det pågår det vanliga arbetsmiljöarbetet. Anders är skyddsombud för skolans lågstadium och för Villan.

Yrkesstolthet
Både Anders och Eva tycker att den viktigaste frågan just nu är hur yrkesrollen ska definieras och vilka arbetsuppgifter som ska prioriteras. De vill uppvärdera arbetet med fritidshemmet, så att det inte blir en övervikt på att vara assistenter i skolan. Lärarna har idag stora elevgrupper och det behövs mycket hjälp i klasserna, men också på fritids har det blivit fler barn per anställd. -  Vi behöver energi och tid till de barn som är här så vi kan ju inte lägga allt vårt krut på skoltiden, säger Eva.

Bättre arbetsmiljö
För tre år sedan bytte fritidset lokaler. Från att - som namnet antyder - ha legat i en gammal villa, flyttades verksamheten över till en skolkorridor. - Det var lysrörbelysning och saknades krokar så barnen fick lägga kläderna på stolar i hallen. Men värst var att toaletterna var i så dåligt skick. Inte ska barn behöva gå på toaletter som vuxna ratar, säger Anders. Det blev skriverier om den dåliga arbetsmiljön och till slut fick personalen och föräldrarna igenom att toaletterna skulle renoveras, inte bara på Villan, utan i hela skollängan. – Det kan vara svårt att få igenom sådant som kostar pengar, ekonomin styr ju mycket, men man måste våga ligga på, annars händer ju inget, säger Anders och ler.

Lika lön för lika arbete
Anders och Eva pratar engagerat om allt de ändrat i lokalerna och om hur de jobbar med elevinflytande, storsamlingar och olika utomhusaktiviteter. Vårt samtal kommer att handla ganska lite om det basfackliga, men så, liksom i förbifarten, nämner Eva att sektionen strävar efter lika lön för lika arbete. Trots skolans individuella lönesystem är det sektionen som fördelar lönepotten så att de pedagoger  som jobbat lika länge så långt som möjligt också ska få samma lön. Det är en bedrift som kräver sammanhållning. När jag lämnar Villan är det med en varm känsla i kroppen och jag kommer på mig själv med att tänka att ”det där med att jobba på fritids, det verkar inte så dumt”.