Kamp för djurens rättigheter inte välkommen

Han blev motarbetad för sitt politiska engagemang och fick sparken från Brunnsvik Folkhögskola. Fredrik Gavell berättar om anklagelserna, den ansträngda arbetsmiljön, och vikten av att visa solidaritet och fortsätta kämpa på våra arbetsplatser. "Vem om inte vi och när om inte nu ska vi ta dessa strider?"

Sedan arbetsköparen krävde att jag upphörde med mitt politiska engagemang gällande djurrätt valde jag i våras att avsluta min anställning som lärare vid Brunnsvik Folkhögskola i Borlänge. I papperen står det att jag sades upp på grund av arbetsbrist. I verkligheten uppstod en konflikt med ledningen som helt enkelt blev svår för mig att lösa på annat sätt än att lämna. I skrivandets stund är jag fortsatt avlönad av Brunnsvik, likväl är jag inte längre välkommen på skolan. Jag hade gärna jobbat kvar, och jag tror att konflikten med ledningen hade gått att vinna om det funnits en grund av facklig organisering att utgå ifrån. I längden tog konflikten alltför mycket krafter av mig, jag vägrade tillmötesgå skolledningens orimliga krav och att organisera fackligt motstånd på Brunnsvik kändes för mig som ett alltför stort berg att bestiga. I efterhand ser jag ändå flera lärdomar av denna erfarenhet.


I Borlänge våren 2019 var vi några djurrättsaktivister som förde fram våra åsikter i samband med en demonstration. Efter demonstrationen anklagades jag av en lokal lantbrukare för att vara en våldsverkare. Lantbrukaren riktade anklagelserna om mig till Brunnsviks ledning, media och till polis. Lantbrukaren ifrågasatte varför skolan anställt mig och i princip krävde han att Brunnsvik avskedade mig. Polisen påbörjade en utredning utifrån lantbrukarens anklagelser, som sedermera inte ledde till något åtal mot mig. Brunnsviks ledning inväntade dock inte polisutredningen utan valde direkt att arbetsbefria mig utifrån lantbrukarens påståenden. Skolledningen var mer intresserad av att förhindra att Brunnsvik kopplades ihop med nidbilden av djurrättsaktivism än att fundera över om mitt politiska engagemang var ett problem som en arbetsköpare överhuvudtaget har att göra med. Under min avstängning granskade ledningen mig. De var oroliga att jag var en radikal vänsterextremist som använde skolan i subversiva syften. Jag ifrågasättes som person, såväl av rektorn som styrelsens ordförande, vilka båda uttalade sig negativt om mig, indirekt, i media. På samma gång fick jag, min fru och våra barn utstå mordhot, från troll* och lantbrukare.

Efter ett tag visade det sig att ledningen på Brunnsvik agerat i konflikt med arbetsrätten när de stängde av mig. Därför återinsattes jag i tjänst. Det dröjde dock tre månader innan jag var tillbaka på Brunnsvik. Under dessa månader drev SAC fackliga förhandlingar där vi krävde att ledningen återupprättade mitt förtroende på skolan, samt att en handlingsplan togs fram för att undvika att liknande fel begicks i framtiden. Skolan accepterade till sist kraven och ledningen gick ut med en offentlig ursäkt och redogjorde att lantbrukarens anklagelser mot mig var felaktiga. Därefter återgick jag i tjänst.   

Strax efter att jag var tillbaka och undervisade på skolan kontaktades ledningen av en jägare som ifrågasatte varför en djurrättsaktivist jobbar på Brunnsvik. Denna gång förekom inte några anklagelser om att jag skulle ha begått lagbrott, jag svartmålades istället endast utifrån mitt engagemang för djurrätt. Skolans ledning blev paradoxalt ännu mer oroade av jägarens påhopp än av lantbrukarens anklagelser. Ledningen förklarade för mig att djurrätt minsann är en känslig fråga som kan skada skolans rykte och de krävde att jag upphörde med mitt politiska engagemang, annars skulle skolan avskeda mig. ”Brunnsvik är inte rätt arbetsplats för dig”, menade styrelsen. Jag förklarade att jag har all rätt att utöva min yttrandefrihet och att jag varken tänkte sluta med mitt djurrättsengagemang eller säga upp mig. Jag påpekade att skolan istället för att demonisera mitt politiska engagemang kunde se det som en resurs i linje med skolans sociala patos. Likväl kände jag mig tyngd av anklagelserna i media, av hoten ifrån lantbrukare och jägare samt av ledningens misstroende. Styrelsen argumenterande dock glatt att vi kunde komma överens om en ”bra deal”, som inbegrep att jag slutade på Brunnsvik.

Brunnsvik folkhögskola Borlänge

Ju längre konflikten pågick desto tydligare blev det för mig att arbetsmiljön på Brunnsvik hade varit ansträngd en längre tid, långt innan jag började jobba på skolan. Maktfullkomliga, inkompetenta chefer, olösta konflikter mellan kollegor, brist på kommunikation, deltagare som får undermålig utbildning samt personal som allierar sig med ledningen mot arbetskamrater. Allt detta låter som goda skäl att mobilisera fackliga frågor. Tyvärr var det istället vanligt att personal sa upp sig efter en kort tid och det fanns ofta varken möjlighet eller ork till fackligt arbete på Brunnsvik.  

Till slut ville inte heller jag jobba kvar. Med ett tungt sinne ingick jag en överenskommelse med ledningen. Jag fick en längre uppsägningstid och slutade mitt jobb som lärare på Brunnsvik Folkhögskola. Symptomatiskt krävde ledningen att jag lämnade skolan omgående, utan att ta avsked från mina vänner på skolan.  

Inte förrän det upplevs försent kan det bli tydligt hur viktigt det är med facklig organisering på en arbetsplats. I stridens hetta kan det tyvärr vara svårt att snabbt bygga motståndet som krävs för att gå segrande ur konflikten med arbetsköparen. Därav vikten av att jobba långsiktigt med fackliga frågor, att driva frågor självständigt och att det finns en radikal facklig gemenskap på arbetsplatsen. Tyvärr saknades allt detta på Brunnsvik.

En lärdom för mig av denna konflikt är att vi behöver organisera oss mot arbetsköparen på olika nivåer. Vi behöver jobba strategiskt och genomgripande på flera plan. Via lokala samorganisationer med arbetsplatsorganisering, men också gärna att vi kopplar ihop med strategiska kamper utanför arbetsplatsen. Exempelvis med andra befrielsefrågor, som djurrätt. Det är också bra att komma ihåg att organisering är viktigt även på arbetsplatser där det kan tyckas överflödigt, som på arbetarrörelsens folkhögskola.

I Sverige har folkhögskolan varit en plats där människor, som det reguljära skolsystemet misslyckats för, har kunnat ta en gymnasiekompetens. Att formellt ha avklarat gymnasiet är i Sverige grundläggande för att en ska undvika att tvingas till arbetslöshet. Historiskt har folkhögskolan bidragit till att bönder, arbetare, kvinnor och på senare tid nyanlända har utvecklat egenmakt och tagit större del i samhället. Folkhögskolan har en viktig funktion för den svenska demokratin i att utjämna klassklyftor som den reguljära skolan bidrar till. I detta hänseende är det uppseendeväckande och oförsvarbart hur Brunnsvik agerade. Att motarbeta en anställd, eller en deltagare, som använder sina demokratiska rättigheter, strider med folkhögskolans grundläggande principer. Att det sedan är arbetarrörelsen som driver Brunnsvik gör skolans agerande ännu mer svårsmält. Vilket existensberättigande har ABF och LO om dessa organisationer bidrar till att aktivt motarbeta arbetarklassen? Vilket samhälle skapas utifrån dessa premisser?        

Konflikten på Brunnsvik är ett lärorikt exempel hur utsatt en anställd blir när makthavare driver politiskt laddade frågor. Om arbetsköparen i en konflikt kan samarbeta till sin fördel med andra aktörer ifrån etablissemanget blir organisering underifrån grundläggande för att en överhuvudtaget ska börja fundera på att bjuda motstånd. Vi som utkämpar liknande strider riskerar att förlora vår anställning. Desto viktigare att vi fortsätter kämpa, visar solidaritet och anstränger oss för att skapa bättre förutsättningar. Erfarenheten från Brunnsvik ledde till att jag blev delaktig i att starta upp Borlänge lokala samorganisation (LS). Därigenom är jag nu motiverad att engagera mig i arbetsplatsorganisering runtom i Dalarna. Jag ser gärna att Borlänge LS blir en plattform varigenom arbetare kan utveckla egenmakt på arbetsplatsen. Jag vill också vara med och motverka att arbetsköpare som Brunnsvik Folkhögskola har obegränsad makt eller alltför stort handlingsutrymme på arbetsplatsen. Vem om inte vi och när om inte nu ska vi ta dessa strider?

Fredrik Gavell
Borlänge LS

*I detta fall internettroll eller nättroll. Person som skapar reaktioner på Internet genom att kommentera i bl.a sociala medier och forum. Trollet vill få fram missförstånd, gräl och diskussioner som avsiktligt ger skada.